... i landet där solen inte hinner gå ner.
Det är så jävla flippat att det inte blir mörkt om natten... så himla somrigt på nåt sätt.
Detta är utsikten från vårt hotell mitt i natten... snacka om ljusa nätter.
Annars så är allt som det brukar vara en midsommardag för mig... ja, inte som de såg ut för sådär 13-14 år sedan... tack å lov, för då var midsommardagen oftast en dag fylld av fylleångest och minnesluckor... som jag givetvis botade så fort jag någonsin kunde genom att leta upp de sista resterna av alkohol och hälla i mig till frukost... vilket sköt upp ångesten några timmar... försvann gjorde den ju inte... aldrig.
Hade jag fixat min fylla med hjälp av amfetamin så var midsommardagen bara en fortsättning på... ja jag vet inte riktigt vad... ingenting som hade med midsommar att göra iallafall... tjack är ta mig fan den tråkigaste drog som jag gått på... stela ömma käkar som aldrig skrattade... humor och amfetamin är inte bra kombination för mig... nä fy fan.
Nä midsommar för mig idag är helt annorlunda... det är faktiskt och konstigt nog först sen jag blev drogfri som festan faktiskt fortsätter på riktigt... för så är det... jag ska ner och käka frukost sen tebax till konventet och festen som ju håller på i flera dagar... midsommarafton var bara starten... 
... för nu dansar vi vidare... kärleksfullt... och med oförminskad intensitet i sommarnatten.