Ski and recovery i Trysil var bättre än vad jag vågat drömma om... mycket bättre... så det är med en lite sorglig känsla av saknad som jag sitter här på jobbet och skriver min första blogg på en vecka... en sorglig men samtidigt mycket lycklig känsla.
Sååååå jävla häftigt att få lov att vara en del av denna helt underbara gemenskap... bara känslan av att sitta tillsammans med alla dessa kärleksfulla människor på fjället i en stor snögrop och ha ett NA-möte... ja den är fan obeskrivbar... det spelar ingen roll var vi kommer ifrån... vilket språk vi pratar... eller vad det nu kan handla om...
... för ta mig fan... tillfrisknandet finns överallt... precis överallt.