PETERS BLOGG

... är fan magiskt.

Jag får akta mig så att jag inte fastnar i ett "kollapåfotbollsberoende"... och håller mig till mina principer... så gott jag kan i alla fall... och jag har faktiskt ganska klara gränser när det gäller fotboll... landskamper... EM och VM-fotboll... och så naturligtvis Zlatan.

Ibland så händer det att det trillar ner någon extra match... som FC Köpenhamn mot Barcelona i förrgår... men i stort sett så har jag begränsat mitt fotbollstittande till ovanstående... och det är inte hela världen om jag missar någon match heller... en annan sak är att jag föredrar att kolla på fotboll... ensam... ja faktiskt... jag njuter mer av att kolla på en match ensam... kanske inte så himla vanligt eftersom de flesta polare jag har använder sig av fotbollen för att umgås socialt... men jag har svårt för det... och jag tror att det finns en anledning till varför det är så... och att den anledningen inte har ett skit med fotboll att göra.

Jag pallar nämligen inte riktigt med när det skälls på någon... eller när man dissar en speciell spelare... det är själva "mobbmentaliteten" som får mig att få ont i magen... den påminner alldeles för mycket om när jag var mobbad... det är samma mekanismer... missnöje och någon att skylla på... värst är det när det skälls på någon i det "egna" laget som gör bort sig... och jag pallar inte... kom ihåg när Sverige spelade en viktig match mot Ryssland i ett mästerskap... och Ryssarna var skitbra... spelade ut Sverige efter noter... jag satt bland alla mina kompisar... och höll på att flippa över känslomässigt av den "dåliga förlorarstämmningen" och gnället på det egna lagets spelare... jag fixar det inte... det knyter sig i magen på mig.


Men jag älskar att se på fotboll ensam hemma i min TV-soffa... för fotboll är fan magiskt.