PETERS BLOGG

... vaknar upp till en ny dag.

Och det var skönt att ställa sig på berget denna tidiga morgon och se hur det började ljusna när jag stod där och tittade ut över Ångermansälven... och blev lite filosofisk... för många, många år sedan så tillbringade jag ett gäng månader vid denna älv... jag tillhör nämligen den skaran som har gjort lumpen... på KA 5 i Härnosand.

Och jag minns första veckan... hur jag redan första dagen hade träffat de killarna som skulle bli mina bästa vänner under dessa månader... och vi var kanske 18 år... satt på en Pizzeria och snackade... fortfarande så vågade vi inte riktigt visa vilka vi var för varandra... så det dröjde ända till vecka två innan vi kunde berätta att vi alla tre var narkomaner (även om det inte var det vi kallade oss vid den tidpunkten) och att vi allihop hade suttit på pizzerian med varsin bit brass på fickan.

För så var det... redan första dagen så drogs jag till narkomanerna... och på den fronten har det inte hänt så mycket under alla dessa år... men det finns en väldigt avgörande skillnad från 1978 då jag var här uppe sist... nu år 2010 så umgås jag med nyktra narkomaner... och igår så fick jag lära mig att det kan bero på att vi delar en fysisk sjukdom... en biokemisk sjukdom... men det tänker inte jag så mycket på... nä jag gillar nog mest att umgås med narkomaner för att jag känner mig trygg i det sällskapet helt enkelt... ni vet... samma lika.


Det är lätt att bli lite filosofisk när jag sitter vid älven och tänker tillbaka på hur det var.