Och helt plötsligt...

... blev jag bara ledsen.
.
Och det var ingen direkt obehaglig känsla... Visst det är kanske inte så trevligt att vara ledsen men det är heller inte fel att vara det... En djup känsla av sorg flög över mig när jag tidigt i morse körde ett enklare yogapass för mig själv på stranden... Och jag förstår att den hänger ihop med ett samtal med min dotter i går kväll... När jag verkligen förstod hur frånvarande jag varit som Pappa en stor del av mina barns liv.
.
Det gjorde ont att känna på den känslan... Och det är jag både glad och tacksam för... Hade jag inte känt sorg över det hade det ju varit riktigt illa.
.

Kommentarer :

#1: Gabriella

<3

skriven
#2: Birgitta

Kram.......

skriven

Kommentera inlägget här :