.
Nu är vi på väg upp till Vaxholm för att göra vår sista workshop på vår utbldning till addiktologer... och förhoppningsvis så kan jag redan på tisdag kalla mig själv för diplomerad addiktolog... efter tre långa år så närmar vi oss målet... det är lite som att kunna se ljuset i tunneln... fast tvärtom... för jag skulle personligen mer än gärna vilja fortsätta hur länge som helst med denna klassen... det händer liksom grejer med mig själv hela tiden och vår grupp är en gåva för min egen personliga utveckling... jag lär mig känna mig själv allt mer och det innebär i sin tur att jag blir tryggare och tryggare i min roll som... mig själv.
.
Jag har de senaste åren lärt mig själv att jag är en helt okej kille och värd all kärlek.
.
Egentligen så skulle nog de flesta ha en stor glädje över att få utbilda sig till addiktologer... i alla fall om man fick gå i samma skola som jag har gjort i några år nu... det märkte jag när jag förra helgen träffade några av mina klasskompisar på et fik i Stockholm... för den kärlek som jag kände till dessa fina människor som hjälpt mig på min resa i livet var stor... mycket stor... det betyder mycket för mig.