PETERS BLOGG

.

Jag får nästan nypa mig i armen för att förstå att jag inte drömmer när jag tänker på hur häftigt det är att vara drogfri... och det är inte utan att jag lite då och då förundras över att jag inte fattade detta tidigare... och visst kan jag känna en viss sorg över det faktum att jag den största delen av mitt liv befunnit mig på flykt... från mig själv... bara för att jag varit så jävla rädd... för livet på livets villkor.

.

Hur jag som ett ständigt mantra... om och om igen... berättade för mig själv att jag inte dög... att jag var värdelös och annorlunda... och att ingen ville leka med mig om de hade sett vem jag egentligen var... på "riktigt"... och hur lycklig jag blev när jag hittade drogerna som löste alla mina problem... de gav mig allt det som jag inte fixade att ge mig själv... självförtroendet och känslan av ha kontroll... jag blev blixtförälskad i drogerna... de var lösningen på alla mina problem.

.

Och jag minns frustrationen när drogerna inte funkade som jag ville längre... fy fan vilken hemsk känsla... jag ryser när jag tänker på det... trodde nog fan att det enda jag kunde göra åt det... var att... dö.

.

Jag är så grymt tacksam över att min kollega Leffe tog sig tid och släpade iväg mig till NA-möte... jag kan väl inte direkt påstå att han hade det enkelt... men han gav sig inte... han hade gett sig fan på att föra budskapet vidare till mig... och jag kan ärligt berätta för er att jag gjorde mitt bästa för att straffa mig ur gemenskapen.

.

Men vad jag än gjorde så var jag välkommen... där fanns människor som pallade älska mig tills jag kunde börja tänka tanken på att jag möjligtvis, kanske var en pytteliten smula okej som människa... att jag åtminstone inte var helt jävla värdelös... och sakta, sakta så började jag tillfriskna... en dag i taget.

.

Allting i mitt liv har blivit bättre... precis allting... jag är inte rädd längre... tycker om mig själv precis som den jag är och trivs med mitt liv... som inte alltid är enkelt men precis som jag hört många säga innan mig... min sämsta dag som drogfri är bättre än min bästa dag som aktiv narkoman... och idag så vet jag... att så länge jag följer denna vägen har jag ingenting att vara rädd för... absolut ingenting.