PETERS BLOGG

.

Jag gillar den meningen... kanske mest för att den är så rebellisk i ett samhälle som vill lära mig att vi kan köpa oss lyckliga... att sen när jag tjänat massor av stålar kommer jag att må som en prins... så jag ska bara jobba häcken av mig i några år och visa alla hur duktig jag är... i morgon kommer jag att bli lycklig.

.

En gång var jag tillsammans med en tjej (tro det eller ej)... och hon sa åt mig att hon ville ha mer kärlek av mig... att hon inte längre kunde känna att jag älskade henne... fattade jag direkt att det inte skulle funka mellan oss... av gammal vana stannade jag kvar i den relationen ytterligare ett år trots detta... så här i efterhand kan jag undra lite varför jag alltid gjorde så... stannade kvar i sådant som inte funkade... kanske var jag trygg i att veta att det aldrig skulle funka... vad vet jag?

.

Det jag vill säga med det är att jag har en åsikt om att kärlek inte är en känsla som jag kan få av någon annan... kärlek kan ju bara den som älskar känna... och det enda sätt att få den att växa är ju att ge bort den... om och om igen... blir du girig och vill ha mer kärlek så försvinner den direkt och ersätts av rädsla... det är vad jag tror.

.

Jag har inte tid att vara lycklig i morgon... eller någon annan dag... jag vet att det enda tillfället som jag någonsin kommer att kunna göra någon som helst förändring i mitt liv är... nu... för då och sen är "bara" fantasier mellan mina öron... lycklig kan jag bara välja att vara nu... och för mig räcker det långt eftersom jag ju har som mål att leva när det händer någonting på riktigt i den verkliga verkligheten... nämligen... i detta nu.