Ett riktigt skitmående...

... är ju bra om man vill växa som människa.
.
Att må kanon är ju enkelt och det klarar nog de flesta hur lätt som helst... men med ett riktigt skitmående är det en helt annan sak... och det är i dessa stunder som de riktiga prövningarna i livet drabbar oss... och det finns ju ett gäng olika saker som livet har i beredskap för oss så att vi kan växa som människor... för så är det ju också... det är i de riktigt tunga skitmåendena vi växer som mest... ni vet den där stunden då vi kan vara ytterst nära att slå någonting väldigt hårt i huvudet på den vän som just berättat för oss... att... "det går över".
.
Det kan t.ex. handla om relationer... en klassiker när det gäller att må skit... och en av de vanligaste orsakerna till återfall när det gäller oss narkomaner och alkolister... en bra och motiverande anledning för mig att lära mig leva även de dagarna då allt inte är en dans på rosor... för jag vill ju inte bli varken full eller påtänd längre... förhoppningsvis och som det känns idag... aldrig mer... den resan är jag klar med.
.
Jag har ibland svårt att acceptera verkligheten som sjuk... vill inte må dåligt.
.
Nu är det ju så fiffigt fixat i livet att det finns det en hel uppsjö av skitmående för mig att öva på... inget jag brukar uppskatta när jag när väl hamnar i en känslomässig stämning som jag ogillar... nej, då vill jag ju för det mesta göra som jag gjort i så många år av mitt liv... förändra min känsla på något sätt... och snabbt ska det gå... helst igår.
.
Nuförtiden så har jag inte längre några större problem med någonting... peppar, peppar... och då passade livet på att slänga på mig en löjlig jävla förkylning... och är det någonting som jag har svårt för så är det fysisk sjukdom... jag är så jävla maktlös inför min onda hals och det stör mig... har faktiskt väldigt mycket svårare att acceptera när min fysiska kropp inte bär sig åt som JAG vill än när jag drabbas av någon av alla de andra katastroferna som ju hör livet till... jag är helt enkelt skitdålig på att vara sjuk... och då spelar det inte så stor roll att jag vet att det inte finns så mycket mer att göra än att ta det lugnt och vänta... för jag har lite taskigt tålamod när det gäller fysisk sjukdom.
.
Jaja... det kunde varit betydligt värre... och som någon sa (kan t.o.m. varit jag själv)...
.
... "det går över".

Kommentarer :

#1: Kicki Eriksson

Haha fan va jag diggar dig, peter. Du är klockren. Och du DEt går över. Nä skämt och sido. Hoppas du kryar på dig snart. Kram kram

skriven
#2: Birgitta

Känslomässigt kaos är bra för kropp och själ...kan man "rida ut stormen" så upptäcker man hur härligt det faktiskt är att leva. Hade en "svacka" igår men vänner - både nära och på avstånd - gjorde sig tillgängliga och idag ( trots att jag jobbar ) känns allt underbart.......



Och du Peter......lite hosta vad är det att gnälla över......

skriven
#3: peter

Tack Kicki... det värmer och det vet du ;-)... och visst är det en härlig känsla när man "ridit ur en storm" Birgitta...



... nä jag har inte mycket mer än några små lyxproblem (som en liten förkylning) så jag har absolut inget att gnälla på L...



kram

peter

skriven
#4: Bekele

Tänk att det ska behövas en liten förkylning för att du ska komma ett liiiitet snäpp närmare ditt sanna jag.

Man kan se den röda tråden i dina senaste blogginlägg. Är du fortfarande förkyld imorgon så är du nere i knästående.

skriven
#5: peter

Oj oj... du måste väl ändå förstå att vi inte snackar om en "vanlig" förkylning här... en sådan hade jag nog inte ens märkt... nä nu är det en "nära dödenupplevelse" som jag lever i symbios med... men jag tror inte att den får ner mig på knä... nä det får nog fan "bara" Gud nuförtiden ;-)...



kram

peter

skriven
#6: Bekele

Herrens vägar äro outgrundliga.



Lycka till!

skriven
#7: peter

Hehe... ja minst sagt outgrundliga ;-)...



kram

peter

skriven

Kommentera inlägget här :