.
Konstiga grejer händer... som att jag går och lägger mig tidigt en lördagskväll utan att reagera på det... och det kan förvåna mig på flera olika sätt... dels det där vanliga... "det är ju lördag och då ska vi slå klackarna i taket"... att det liksom ska hända något extra bara för att det är det är helg... men mest för att jag verkar ha fått en helt ny gen... en gen som säger konstiga saker till mig... som... "det är nog dax att dra sig tillbaka nu"... eller... "sängen väntar på mig"... redan klockan tidigt en lördagskväll... och det som förvånar mig mest är att jag gillar att gå och lägga mig.
.
Jag som alltid varit killen som klev upp först och la mig sist (annars så fanns det ju en liten risk att jag skulle missa något)... har blivit en gubbe som inte längre behöver ha den kollen... och jag har ingen annan förklaring till det mer än att jag har blivit drabbad av någonting som jag aldrig riktigt trott skulle drabba mig... jag tror det kallas för... ålderdom.
.
Konstiga saker händer... allt är inte längre som det alltid har varit.
.
Nu är ju inte jag killen som inte tycker om förändringar... de flesta förändringar (ja nästan alla faktiskt) innebär för mig utveckling... att jag färdas framåt på resan som vi kallar för livet... visst är jag oftast lite rädd för förändringar och har en tendens att hålla kvar lite för länge i det "gamla"... innan jag tar klivet ut i det okända och tar för mig av det äventyr som en förändring ju för det mesta innebär... och mer än en gång så har jag ställt mig frågan om... "varför jag inte gjorde detta tidigare".
.
För visst är det väl lite konstigt att jag låter min rädsla för förändringar få mig att stanna kvar en dag extra i en dålig relation... på ett riktigt skitjobb som ger mig ont i magen bara jag tänker på det... eller vad det nu kan vara för någonting som jag krampaktigt håller mig fast vid... allra helst om jag tänker tillbaka på vad förändringar gjort för mig i mitt liv... då är det svårt för mig att förstå varför jag kämpade så hårt med att få behålla t.ex. mina droger i mitt liv... jag var fan livrädd för att bli nykter.
.
Och kanske är det så med åldrandet också... att jag är rädd för att bli gammal.
hej peter. Måste det kallas gubbe/kärring eller ålderdom. varför inte kalla det klokhet? "man lär så länge man lever". Leva här och nu. ta hand om kropp och själ. Själv har jag valt att dra mig tillbaka lite ett tag. Lägger mig gärna tidigt om jag är trött. Uppe länge om jag känner för det. Umgås med vänner när jag vill. Försöker släppa alla "måsten" som jag oftast la på mig själv. Kändes konstigt i början för jag tänkte också att nu tar ålderdomen vid. Ålern tar naturligtvis ut sin rätt, men med åldern kommer klokhet.Kram.
skriven