Stockholm...

... väntar på mig.
.
Eller nja... det kanske mer är jag som väntar på Stockholm om jag ska vara ärlig... men, men... faktum kvartstår att jag är på väg till huvudstaden om jag nu inte hinner bli helt insnöad här hemma i brännebassalt... för det snöar ymnigt utanför mitt fönster just nu... våren har tagit långledigt och vintern har fortfarande sitt grepp över oss här ute på den småländska landsbygden... det är ett riktigt busväder.
.
Det finns många tillfälle i livet då det passar rätt bra att agera åskådare.
.
Men med vädret så är det ju som så att jag aldrig någonsin kommer att kunna göra någonting åt det... mer än att se till att ta på mig kläder som passar... och i extrema situationer stanna kvar inomhus... vänta... och som en åskådare luta mig tillbaka och acceptera vad jag ser... att acceptera betyder ju inte att jag lägger någon värdering i upplevelsen... bara att jag accepterar verkligheten precis som den faktiskt är... lite som när jag accepterade för mig själv att jag var alkolist och narkoman... inte så skoj kanske men ändå en livsavgörande insikt... för det var ju först när jag fattade "på riktigt" som jag kunde kapitulera... och sen den dagen har jag faktiskt varit helt drogfri.
.
Det är när jag accepterar någonting (i stort sett vad som helst) som jag får möjlighet att förändras... ofta räcker det med att acceptera för att en förändring ska ske... det räcker ju att jag tittar ut genom fönstret just nu för att jag tar ett beslut om att ta på mig varma kläder så att jag inte fryser i snöyran... eller att jag beställer en alkoholfri drink i baren eftersom jag ju accepterat att jag är alkolist... vilket ju kan vara bra för mig att minnas nu när jag är på väg till Stockholm... för jag är ju inte mindre alkolist i Stockholm än i Brännebassalt... jag är ju samma människa var jag än befinner mig.
.
Men om jag ska vara riktigt ärlig så är inte det helt sant... visst är jag samma människa men jag är också en kille som anpassar mig efter min omgivning... som tur är... för jag kommer inte ner till hotellfrukosten i min morgonrock (jag tar inte ens med morgonrocken när jag är ute och reser)... eller beter mig på samma sätt bland människor som jag gör när jag är ensam hemma... jag lovar att ni skulle märka skillnaden... troligtvis så skulle jag bli hämtad av killarna som vill ta på mig skjortan med de långa armarna och få vissa problem med att komma hem från stället dit de hade kört mig.
.
skjorta med långa armar.
.
För jag har vissa lite privata grejer för mig när jag är ensam... saker som jag inte talar så högt om... som att jag kan prata med mig själv... på skånska eller hittepå-danska... dansa framför mina speglar... eller några andra lite mer eller mindre småtokiga prylar som jag helst inte vill prata om... och de små egenheterna tar jag inte med mig när jag visar mig ute bland folk... så anpassningsbar är jag när jag kan acceptera var jag befinner mig... galen räcker det att jag är på hemmaplan... åtminstone galen så det syns... för det är ju inte bara jag som har förmågan att kunna välja vara åskådare... det måste jag också acceptera.
.

Kommentarer :

#1: Birgitta

Va.....inget om Zlatan.....



Hoppas våren snart kommer till dig...redan nästa vecka kanske...



Kram

skriven
#2: VaggaVaGayCrewProspect

Vem är Zlatan? Han påminde mest om osynlige mannen igår...

skriven
#3: peter

Jag ser framåt... var är en bal på slottet... eller en kvartsfinal i CL?



Och våren har jag beställt till tisdag... och framåt... ja ända tills den blir avlöst av sommaren ;-)...



kram

peter

skriven

Kommentera inlägget här :