.
När jag ibland funderar lite över den verklighet som missbruket ju faktiskt innebär... så blir jag mörkrädd... och jag kan inte låta bli att undra över hur i helvete jag har kunnat offra över 30 år på den skiten... visst har även jag upplevt den skimmrande förälskelsen i början av mitt missbruk... hur jag för kanske första gången i mitt liv kände mig riktigt hel och utan den förlamande rädslan som jag gick omkring och bar på... för redan innan jag började peta i mig droger kände jag mig faktiskt väldigt ofta annorlunda och konstig... det var liksom ett naturligt tillstånd för mig.
.
Den här glada killen bar omkring på en stor fet klump av rädsla i den lilla magen.
.
Jag hade en bra uppväxt på många sätt... minns mina t.ex. sommrar hos mormor och morfar med ett leende på mina läppar... men det fanns också stunder då jag gick omkring och var livrädd mest hela tiden... inte när jag var hemma eller i sällskap med vuxna människor... nej jag var rädd för mina kompisar... för mina kompisar fick mig att känna mig utanför och värdelös... varför det blev så vet jag faktiskt inte... kanske för att jag hade något som de ville ha... jag har ingen aning... jag vet bara att jag var rädd för de flesta av mina vänner när jag var liten... mellan tredje klass och tills jag började i nian var jag mobbad... och att vara mobbad är ett rent helvete... tro mig.
.
Det finns barn som tar livet av sig bara för att de är mobbade... sen finns det barn som hittar andra sätt att handskas med sina känslor... ett av dessa sätt är at börja knarka och supa... för säga vad man vill om droger... sprit tar bort rädslan... snabbt.
.
Men droger dödar också... det är inget skitsnack som någon har hittat på för att skrämmas... det är dagens sanning... och i min värld som missbrukare är det inte ovanligt att barnen dör innan sina föräldrar... och så ska det inte vara... barn ska inte dö innan sina föräldrar.
<3
skriven