Doktorn sa...

... att jag var unik.
.
Han hade aldrig varit med om en mer svårbotad parasitbärare under sin tid som läkare... med tillägget att han ju visserligen är ganska ung... men jag fattade ändå att han förstod mig när jag sa att jag inte riktigt vågade ta ut min friskhet i förtid... även om det finns mycket som talar för att jag är kvitt djävulsparasiten nu... men för säkerhets skull så är både jag och doktorn beredd på att aggera med blixtens hastighet om det visar sig att den finns kvar i min kropp... det känns tryggt att ha en doktor som förstår.
.
Att vara unik som en väldigt svårbotad parasitbärare känns väl... sådär.
.
I vilket fall som helst så har jag de senaste dagarna stadigt känt mig bättre och bättre... och snart så vågar jag kanske t.o.m. glädja mig över det... men jag tar inte ut någonting i förskott... trots att det senaste provet visade på att jag INTE hade några spår av Guardiaparasiten i mig... men jag ska lämna ett nytt prov om en vecka innan jag vågar jubla och hoppa omkring i ett glädjerus... att bli kvitt denna parasit är i min värld nästan som att vinna ett SM-guld i hockey.

Kommentera inlägget här :