... fullt ut.
.
Visst låter det enkelt... att leva fullt ut... men som vanligt så är det väl oftast det allra enklaste som vi har lättast att krångla till... precis som programmet som jag gör mitt bästa att leva efter... vi brukar lite skämtsamt säga att vi har "ett enkelt program för komplicerade personer"... och det ligger mycket i det påståendet... det är allt för lätt att göra något väldigt enkelt oerhört komplicerat.
.
Ta bara det här med våra känslor... jag kan bli lite rädd när jag tänker på hur legalt det har blivit att manipulera med våra egna känslor... hur de flesta människor delar upp sina känslor i "bra" och "dåliga"... och det tror inte jag är så himla smart... för mina känslor vill ju berätta någonting för mig... vilket på inget sätt är samma sak som att jag måste följa mina känslor i alla lägen... nä... men det kan ju vara intressant att ta reda på varför jag känner som jag gör... och då är det ju helt vansinnigt att börja manipulera känslorna.
.
Hur ska jag kunna följa mitt hjärtas röst och leva livet fullt ut om jag börjar manipulera med mina känslor?
.
Visst kan det vara obekvämt att må "dåligt"... men jag tror inte att lösningen på ett sådant mående är att trycka bort den känslan... tvärtom så tror jag att lösningen är att acceptera känslan fullt ut... att helt enkelt erkänna mitt eget mående fullt ut oavsett hur det känns... och då är min erfarenhet att det sker en förändring av min egen upplevelse... om jag fullt ut accepterar att jag är t.ex. ledsen så kommer jag att kunna uppleva att det finns någonting vackert även i sorgen... och då förstår jag i djupet av mitt hjärta att det inte finns "bra" eller "dåliga" känslor... det finns bara känslor.
.
Det är inte genom att ta bort de "jobbiga" känslorna vi bearbetar livet på livets villkor... våra känslor kommer inte att ta bort orättvisor eller på något annat sätt få oss att slippa uppleva saker som vi inte vill vara med om... våra känslor kommer istället att visa oss att vi är mänskliga... och ibland på ett oerhört brutalt sätt... men vi behöver inte vara rädda för våra egna känslor... aldrig någonsin... vi behöver "bara" känna på dem... och vill vi leva livet fullt ut finns det ingen genväg... då måste vi nog trots allt även känna på våra känslor... fullt ut... det är bara den som upplevt en stor sorg som riktigt förstår att uppleva stor glädje.