PETERS BLOGG

... styr inte längre mitt liv.

.

Jag brukar berätta för min omgivning att jag inte är så rädd för att vara rädd längre... och att det innebär en stor lättnad... på många sätt... kanske mest för att jag slipper anpassa mig efter rädslan... för att anpassa sig efter rädsla innebär ju nästan 100 gånger av 100 att man plockar bort saker ur sitt liv... som att strunta i att åka till stranden en solig dag för att man är rädd för att visa upp sig i badbyxor... eller att inte våga köra om en långtradare på motorvägen när det regnar... vilket är ett effektivt sätt att spänna sig och få ont i axlarna... ja rädslan finns lite överallt i vårt dagliga liv och om jag skulle låta den styra mitt liv hade det ju slutat med att jag legat kvar i min säng och dragit täcket över huvudet varje dag.

.

.

Kommer ihåg när vi var i Indien i vintras och blev nyfikna på likbränningarna i Varanasi... hela grejen kändes en smula bisarr och det var med stor tvekan jag vågade mig dit... känns ju liksom lite skumt att kolla på när man eldar upp döda människor... men som vanligt när jag vågar gå emot en rädsla så fick jag lära mig något nytt... och idag så är jag glad över att jag vågade för jag skulle verkligen inte vilja vara utan denna helt fantastiska upplevelse... jag har nog sällan kännt mig så levande som jag gjorde när jag gick omkring bland de brinnande liken... och jag tror nog att det måste upplevas för det är lite svårt att förklara den känslan.

.

Just nu är jag rädd för att föreläsa om några timmar... och en sak har jag lärt mig genom åren och det är att min rädsla för att stå framför en publik och föreläsa inte försvinner... tvärtom så blir den faktiskt större för varje år... och idag så kan jag förstå vad en skådespelare eller artist menar med scenskräck... och hur den känns.

.

Det som är en smula intressant med min rädsla för att föreläsa är inte bara att jag inte är så rädd för den rädslan längre... mer intressant är det att jag någonstans inom mig gillar den känslan... nästan så att jag kickar på den rädslan och njuter av den... flippat... men visst... mina rädslor är några av mina största tillgångar... för det är ju oftast genom att gå emot mina rädslor som jag växer som människa.