Relationer...

... är knepigt.
.
Jag har kommit till ett läge i livet där det känns som om jag är färdig med en pryl som jag hållt på med i några år... och kanske är det dax att dra vidare på livets outgrundliga och snåriga stigar... jag vet inte riktig... men... det lutar ibland åt att jag känner för att försvåra mitt liv med att gå in i en relation... och jag fattar verkligen inte vad den känslan kommer ifrån... jag har ju liksom kört det racet några gånger redan... och nu har jag blivit så pass gammal att jag inte längre riktigt tror på att... "det skulle bli annorlunda denna gången"... nä... det går jag inte på.
.
Visst är det lockande att tro på drömmen om att bli lycklig genom en annan människa... men det är ju inte sant.
.
Nu är det ju inte som så att jag bara kan plocka upp någon på gatan och leva lycklig i resten av mitt liv... det funkar ju inte riktigt på det viset... och det är nog inte det som lockar mig heller... närmare sanningen skulle det nog vara om jag berättade att jag inte riktigt kan acceptera livet på livets villkor... jag vill ju så jävla gärna att min dröm ska kunna gå att förverkliga... ni vet den där vanliga... "så levde de lyckliga i resten av sitt liv"... och även om jag inte ser det som helt omöjligt att fixa på egen hand så skulle det ju vara att fuska lite... att leva lycklig med mig själv är inte hälften så svårt som att leva lycklig tillsammans i tvåsamhet.
.
Och fan... jag gillar inte halvmesyrer... allt eller inget... kanske är det därför som jag då och då funderar lite på hur det skulle vara att leva i en relation... om det kanske trots allt kunde bli annorlunda denna gången.

Kommentarer :

#1: hernan ortiz

Hej:-)

Gillar det du skivit :-)men ja tror på kärleken nu och har lärt mej av mina misstag...ja vågar samtidigt som jag e rädd...men jag tackar Gud att jag jobbar på världens bästa joba som har gjort mej till en helt vanlig människa igen...nu vågar jag göra saker samt tro samtidigt som jag e medveten om vilka risker jag ger mej in på...ja har inget att förlora bara vinna och växa upp,mogna...tusen tack för ditt blogg

Svar: Underbart att höra... jag blir så himla glad när jag läser vad du skriver... och jag är glad över att få vara din vän.
kram
peter
peter

skriven

Kommentera inlägget här :