... går nästan att ta på.
.
Efter en helg proppfylld av ljud... för i den stora staden är det minsann inte så tyst... i alla fall inte om man jämför med här hemma djupt inne i de småländska skogarna... inga bilar... eller andra slags maskiner som gör en massa ljud... och inga människor att prata med... i Brännebassalt är det så tyst att man nästan kan ta på tystnaden... tills jag sätter på TV:n... då fylls mitt hus av ljud... ljudet av en fotbollsmatch... med Zlatan så klart... men det är ingen höjdarmatch direkt... 0-0... och PSG är fortfarande utan vinst i ligan.
.
Klart att tystnaden känns lite extra påtaglig med tanke på hur det såg ut för bara några få timmar sedan i mitt liv.
.
Naturligtvis så saknar jag alla mina fina vänner som jag träffade i helgen... och det känns ju alltid lite extra nu när man precis kommit hem till ett tomt hus... men var sak har sin tid och nu är det dax för mig att avsluta min semester och förbereda mig inför en fullspäckad arbetsvecka... jag räknade ut att jag kommer att befinna mig en måndagseftermidag på min ordinarie plats i Halmstad... resten av tiden kommer jag att befinna mig på lite olika platser i vårt avlånga land... Halmstad... Växjö... Ljungby... och minsann... ytterliggare en vända upp till Stockholm hinner det visst bli också... semestern är slut... med besked.
.
Men när jag lägger mig inatt så är det med en skön konventkänsla i kroppen... lite saknad och sorg över att det är slut för denna gången... och massor med tacksamhet över att kunna känna den saknaden.