Snöänglar...

... och mirakel.
.
Jag fick en komplimang igår... och jag kunde inte låta bli att le lite åt den... jag har ju vänner i alla möjliga åldrar och när en tjej pekar på en snöängel mitt i stan och berättar för hennes vännina att det är Peter som gjort den... och i samma andetag berättar för henne att han är 55 år... då ler jag... och blir lite stolt över mig själv... för att jag vågar bejaka mig själv och lägga mig på stadens gator och skapa en snöängel.
.
Jag känner människor som skakar bekymrat på huvudet när jag berättar om min snöängel.
.
När jag nu på morgonen berättade om min snöängel så fanns det en och annan som skakade bekymrat på huvudet åt mig när jag frågade dem om de hade gjort några snöänglar i år... någon berättade för mig att det var sådant man sysslade med när man var ett barn... och så är det nog för många människor... men inte för mig... för jag hoppas att jag vågar bygga snöänglar i resten av mitt liv... för jag vill fortsätta mitt liv som ett levande mirakel... och levande mirakel... vi vågar skapa snöänglar.

Kommentarer :

#1: Gabriella.

Underbart att du gör snöänglar....härligt att ha barnasinnet kvar. Barnasinnet föresten...vad är det? finns i oss hela tiden tror jag. Tänker ofta på en 80 årig kvinna när jag jobbade med äldre. Hon sa....Gabriella, jag blir lika förvånad varje dag jag ser mig i spegeln hur gammal jag ser ut. Känner mig ju som en ung flicka i mina tankar. Och hon var verkligen ung i sitt sinne trots dom svårigheter hon gått igenom. Kram och fortsätt att vara den du är.

Svar: Tack... och ja jag ska fortsätta att vara precis den jag är ;-)
kram
peter

skriven
#2: Blixt

Ingen vinter utan snöänglar! Har bara gjort en i vinter,men det blir fler sådana glädjefyllda stunder :) snöiga kramar

Svar: Underbart... nu blev jag glad.
kram
peter

skriven

Kommentera inlägget här :