Frustrerad...

... blev jag.
.
Jag har haft ett väldigt jämt psykiskt mående ganska länge nu... tar det mesta med ro och hetsar inte upp mig i onödan på småsaker som jag ändå inte kan påverka... känner mer att jag har utvecklat en högre nivå av acceptans... troligtvis ett resultat av mitt stegarbete och kanske även en liten bieffekt av min Indienresa... men idag så sprack det.
.
Att kunna sitta ner och meditera och acceptera livet på livets villkor är stort.
.
Efter ännu en mardrömsnatt på toaletten var mitt tålamod kanske en aning begränsat då jag kom till vårdcentralen i morse för att hämta mina provbehållare som jag ska lämna in före klockan 12.00 idag... jag snackade med tjejerna på labratoriet och de upplyste mig om att svaret på provet skulle komma på... fredag... och det var inte direkt vad jag ville höra... det skulle ju innebära att jag som tidigast skulle kunna få en medicin mot min Giardia-Parasit på måndag-tisdag... och det tyckte jag var väääääldigt länge... allra helst efter denna jävla natt som jag precis överlevt.
.
Då brast mitt tålamod... och jag berättade för henne att det kunde jag bara inte acceptera så där utan vidare... hon skickade iväg mig till en annan sköterska... och jag förklarade för henne att detta var någonting som jag hade väldigt svårt att acceptera... och jag var en aning frustrarad när jag pratade med henne... hon sprang iväg för att försöka få tag på doktorn... hon var upptagen... och jag såg på henne att min frustration stressade henne en liten smula... tack och lov så fick jag lite kontakt med mitt förstånd och kunde berätta för henne att min frustration absolut inte berodde på henne utan istället på att jag var lite trött på att vara sjuk.
.
Jag fick åka ifrån vårdcentralen utan något besked men efter ett litet tag så ringde min telefon... det var samma sköterska som nu kunde upplysa mig om att senast på onsdag skulle jag få ett besked... att min doktor tvunget ville ha ett prov till berodde på att det även finns en liten chans att jag blivit sjuk av pencilinet... och hon ville vara säker innan hon vågade ge mig min medicin.
.
Så nu tänker jag göra mitt bästa för att acceptera livet på livets villkor och göra det bästa av situationen... vilket 100 gånger av 100 i sådana här fall brukar vara att... gilla läget.

Kommentera inlägget här :