Skitsnack...

... och skvaller.
.
Det händer ibland att jag snackar skit och skvallrar... och givetvis så skvallras det och pratas skit om mig också... det är väl inte så mycket att bry sig om egentligen... det enda jag behöver tänka på är min egen del... för  jag vill ju faktiskt inte vara en skvallerbytta eller för den delen en kille som väljer att prata om människor istället att prata med dem... tack och lov så har jag ett jobb där jag har en möjlighet att prata om hur jag mår egentligen... och tar jag bara hand om mitt eget mående så försvinner ju min önskan om att skvallra och prata skit om min omgivning... det behöver jag skriva om här och nu... det behöver jag påminna mig själv om... för när jag får höra talas om att det snackas skit om mig så finns det en liten, liten möjlighet att jag blir en smula arg och besviken... och då är det ju lätt att själv bli en skitsnackare.
.
Glada och lyckliga människor ägnar sig inte åt skitsnack och skvaller. 
.
Men om jag bara tar upp och pratar om mina känslor så får jag kontakt med mitt förstånd... och förstår att jag inte behöver bry mig ett endaste dugg om skitsnack och skvaller... och kunna vända på det... låta empatin och förståelsen över människorna som snackar skit ta över... för naturligtvis så finns det ju en anledning till skitsnack... väldigt sällan är den anledningen samma sak som själva skitsnacket utan någonting som den som snackar skit bär inom sig... för det krävs ju ett eget dåligt mående för att kunna snacka skit... en människa som är i balans med sig själv och sin omvärld har inte förmågan att kunna snacka skit... det funkar ju inte att må bra och snacka skit samtidigt... det är i så fall bara en illusion.
.
Jag brukar inte bry mig så mycket om att det pratas skit eller skvallras om mig... det kan jag ta... däremot så är det lite svårare för mig att tackla skitsnacket om mina vänner... så det är väl något som jag behöver träna på att släppa taget om... för det är ju en del av livet på livets villkor... min uppgift är att ta hand om min egen skit istället för att lägga focus på andra människors skit... den skiten får de faktiskt ta hand om själva... så vida de inte ber om hjälp... då lovar jag att göra vad jag kan för att hjälpa dem... jag har ju ändå viss erfarenhet av att städa upp bland mina egna lik i garderoben.
 

Kommentarer :

#1: Chrissie

Hej Peter...
Var ett tag sen jag var här!
Fasen, vilket snyggt uppsving du gjort här inne! SNYGGT!!

Jag har lärt mig att det är skillnad på fakta och skitsnack!
Och OM jag ska prata om en person som inte är närvarande till andra människor, så ska enbart det komma ur min mun som jag kunnat säga om personen jag pratar om är närvarande i rummet...
Och att även att jag står för det jag säger!
Det kommer man långt med!!

kramen

Svar: Tack... jag är själv rätt nöjd ;-).
Har du tänkt på att det räcker att sitta i ett rum där det skvallras mycket (du behöver inte ens vara med i snacket) för att man ska känna skam när personen det pratas om plötsligt dyker upp...

kram
peter
peter

skriven
#2: Chrissie

Sant!!!!

Var för några år bjuden på den första "tjejmiddagen" i mitt liv..
Efter förrätten tog jag min tallrik, reste mig och tackade för maten!
Va, ska du hem?
Japp, det ska jag sa jag och fortsatte med.:
"Jag förstår inte innebörden av att samlas för att gotta sig, lägga sig i och spekulera om andra, icke närvarande personers liv och levene! Varför pratar ni inte om er själva istället?
SKÄMMES TA MIG FAN", var det sista jag sa innan jag gick!
Var fan i mig något av det värsta jag varit med om!
Usch!

kramen

Svar: Jag tror att vi kanske behöver träna lite mer på att prata om oss själva istället för om andra... och när vi blir medvetna om detta så kan vi sprida det vidare... det är nog trots allt ett ganska vanligt beteende att skvallra om de som inte är med... jag har och gör nog tyvärr det fortfarande själv lite då och då... men va fan... Rom byggdes ju inte på en dag ;-).
kram
peter
peter

skriven

Kommentera inlägget här :