Gud...

... enligt min uppfattning.
.
Jag har haft väldigt stora problem med det här med Gud i mitt liv... inte när jag var riktigt liten för då hade jag en fullständigt självklar tro på Gud... jag kommer inte riktigt ihåg hur den såg ut men det var i alla fall fullständigt självklar och väldigt konkret... jag kunde enkelt uttryck snacka direkt med Gud... och jag hade nog inga tankar på att det var en slags bön jag praktiserade... jag hade liksom bara en dialog med Gud precis som med vem som helst... sen hände det något... kommer inte riktigt ihåg exakt vad det var som fick mig att sluta tro... jag vet bara att det hände när jag började söndagsskolan... och jag misstänker att jag redan där bevittnade någon form av moralist förfall i "Guds namn" som jag inte ville vara en del av.
.
Jag förstår allt mer att jag behöver någonting större än mig själv för att kunna känna mig trygg i mig själv.
.
Nu för tiden så har jag "återerövrat" min tro... det ser absolut inte ut som den gjorde när jag var liten men det finns vissa likheter... och den största likheten är självklarheten... visserligen så är mitt "gudsbegrepp" väldigt abstrakt eftersom det ju handlar att tro... och tro betyder ju faktiskt att inte veta... och när jag vågar lita på min egen tro så finner jag stor tröst i det... för jag har hittat en helt egen uppfattning om det här med Gud som passar mina behov... och kan ni tänka er... att tro på någonting gör att jag tror på mig själv... för jag tror nämligen att jag är en del av... ALLT.
 

Kommentarer :

#1: rita hellgren

Jag tycker att du har helt rätt.

Svar: Tack fina moster...kram
peter
peter

skriven
#2: maritha

att ha en tro, är ju då att släppa kontrollen, kontrollförlust, att inte veta. Enkelt.
Gud vad bra att Gud finns.....och du. kram

Svar: Jag håller med dig till 100%... och en kontrollförlust kontrollerar man bäst genom att sluta kontrollera den... i alla fall om du frågar mig... eller "min alldeles egna uppfattning" om Gud ;-)...kram
peter
peter

skriven

Kommentera inlägget här :