.
Telefonen ringde mitt under torsdagsmötet... det var socialchefen som ville träffa oss... några minuter senare sitter vi runt ett bord och diskuterar VågaBo... och jag vill påstå att det ser väldigt ljust ut... tror faktiskt att vi lyckades komma överens om ett upplägg som kommer att passa oss alla... lite kompromissande hit och dit och vi kunde lämna mötet med en kram och känslan av att vara överens i sak... "peppar, peppar"... men det känns som om det "bara" är några formaliteter som ska fixas innan vi kör igång nu.
.
Vi har hela tiden kännt ett stort hopp om att allt kommer att lösa sig på bästa sätt.
.
Den 14 juni ska vi ha ett nytt möte och sen hoppas jag att allt ska vara klart... och förhoppningsvis så har vår första boende flyttat in på VågaBo innan vi har slagit upp vårt parasoll på stranden i Tylösand... men nu ska jag inte gå händelserna i förväg... var sak har sin tid och att se ljuset i tunneln är inte alltid samma sak som att vara framme vid målet... det har ju faktiskt hänt tidigare att ljuset visat sig vara lamporna på ett mötande tåg... men visst är det på sin plats att se ljust på tillvaron och ha tillit till att allt blir som det ska bli... eller som jag brukar säga...
.
... "allting är perfekt, har alltid varit perfekt och kommer alltid att vara perfekt".