.
Jag är en oerhört lyckligt lottat kille som har ett helt fantastiskt jobb på VågaVa... ibland så kan det kännas som om vi inte gör så himla mycket på mitt jobb men sett över en längre tid så har vi utvecklats till någonting helt fantastiskt... och det bästa av allt är att utvecklingen fortsätter hela tiden... jag vet faktiskt inte hur VågaVa kommer att se ut om några år... och jag hade inte i mina vildaste drömmar kunnat föreställa mig denna utvecklingen för en massa år sedan... vi är idag en resurs i samhället... och när jag tänker tillbaka på hur det såg ut när vi startade VågaVa 1999 så känns det nästan helt overkligt... tänk att det kunde bli så himla bra.
.
Det var efter denna ros som jag och leffe bildade VågaVa.
.
Idag så har vi vuxit en hel del men några av "problemen" med att driva en organisation som VågaVa finns kvar... det största problemet är den frihet vi som jobbar här har... den friheten som ger den enskilde anställde eget ansvar över sin egen dag... och eftersom många av oss är som vi är (vi är en underbar blandning av fantastiska vackra och värdefulla människor) är det inte alltid så himla enkelt att göra de enklaste grejerna... som t.ex. att hålla arbetstiderna... något som naturligtvis är ett helt självklart krav på de flesta arbetsplatser... ändå så är detta den största orsaken till irritation på vår arbetsplats... att många av oss har svårt för att passa tiderna... och jag måste erkänna att jag många gånger kan vara riktigt trött på att påpeka just detta... helst vill jag ju bara stoppa huvudet i sanden och strunta i det... men det kan jag inte... att hålla tiderna är en viktigt del i vårt jobb... ska man bygga en grupp så är det ju bra om man har liknande regler att följa... det funkar ju inte så himla bra om jag spelar med klubba och puck på en fotbollsplan.