Att be om hjälp...

... är inte alltid det lättaste.
.
Jag är ordförande i programkommitén för vårt sommarkonvent i Halmstad... och när det gäller service så är jag av den bestämda uppfattningen att man om möjligt ska undvika att göra vad vi kallar "ensamservice"... det är av godo att vara flera när vi ska rodda ihop saker och ting helt enkelt... tror ni då att jag föregår som ett gott exempel?
.
Nä... självklart inte... tvärtom så håller/höll jag på att röra till saker så till den milda grad att jag säkert hade kunnat bli helt galen på kuppen... nu har jag tack och lov och med några goda vänners hjälp lyckats med konsstycket att be om hjälp för att komma till rätta med oredan som jag ställt till med... VI har bildat en programkommité där vi tillsammans kan hjälpas åt för att få ihop ett fungerande program... och det var sannerligen i sista sekunden... för utan att jag själv hade en aning om det så har jag utvecklat ett kraftigt kontrollbehov när det gäller detta program... och det är minsann inte så himla lätt att släppa taget när man väl fastnat i den fällan... och det är precis som vanligt... nämligen... ju mer kontroll jag vill ha dessto mer kontrollförlust känner jag.
.
Jag är helt oförmögan att fixa mitt eget liv på egen hand... jag behöver hjälp.
.
Den enda känsla som mitt kontrollbehov någonsin gett mig är... en känsla av... kontrollförlust... 100 gånger av 100... och likförbannat så gör jag om samma misstag... om och om igen... suck... och det är en förbannad tur att jag har vänner som hjälper mig att komma på rätt spår igen... jag är sannerligen en väldigt lyckligt lottad kille som har dessa människor i mitt liv.

Kommentera inlägget här :