PETERS BLOGG

.

Jag tillhör inte de människor som är så där jätteintresserad av livet efter döden... jag är betydligt mer intresserad av livet före döden... och kanske är det därför som jag tycker att just döden är en viktig beståndsdel för att jag ska kunna känna mig levande... skulle vi inte dö så är jag helt övertygad om att våra liv varit betydligt tråkigare... evigt liv låter ju minst sagt... dödstråkigt... vem skulle kunna klara av att stå ut med sig själv i all oändlighet... för att inte tala om hur länge en genomsnittlig relation hade varat om vi levt ett evigt liv... hade någon klarat av att vara gift mer än 200 år?

.

Nu ska ni ju inte missuppfatta mig... även om jag kommit till insikt om att det är ganska enkelt att missuppfatta mig eftersom mitt sätt att uttrycka mig är någonting som jag behöver jobba med... läste en intervju med mig själv för några dagar sedan... en intervju som skrivits ner på papper helt ordagrant... allt jag sa... precis allt stod där... det var rätt många "öhhh"... "enna"... och en hel massa helt onödiga ord som mest bara rörde till det som jag ville få sagt... helt ärligt så fattade jag inte riktigt själv vad jag hade svamlat om när jag läste min egen intervju... en minst sagt skrämmande sanning.

.

Och just nu så svamlar jag alltså på om döden... och döden är någonting som jag absolut inte vet någonting om... jag har inga svar på vad som händer efter döden och det är jag alltså rätt så bekväm med... för en sak vet jag med bestämdhet... och det är att jag en vacker dag kommer att få reda på vad som händer när vi dör... precis som alla andra levande varelser... än så länge får jag nöja mig med att känna mig levande och göra det bästa av den situationen... för är det någonting som döden hjälper mig att förstå så är det att jag lever mitt liv på en begränsad tid... och i mitt fall så innebär det faktiskt att jag inte riktigt har tid att forska så mycket i vad som händer efter jag dött... jag har liksom fullt upp med att... leva.