"Vill inte, vill inte...

... måste".
.
Nu finns det väl inte så många "måsten" kvar i mitt liv längre... livet som en drogfri beroende är ju betydligt mer fyllt av frihet och valmöjligheter än livet som narkoman... när jag knarkade så var ju mitt liv fyllt av "måsten"... och trots det så inbillade jag mig att jag var en fri man... herregud så lättlurad jag måste ha varit... att jag bara gick på det... vilken gigantisk bluff... fast å andra sidan så var ju det mesta av livet i drogsvängen lurendrejeri.
.
Just idag så handlar mitt "måste" om att jag strax ska ge mig av till ett yoga-pass... och naturligtvis så finns det ingenting som tvingar mig att gå dit... det är som det mesta i mitt liv helt frivilligt... fast jag måste nog erkänna att mitt inbyggda motstånd för att göra saker som är bra för mig vill att jag ska strunta i yogan... vilket jag inte tänker göra... för även om jag i princip aldrig har lust att anstränga mig fysiskt så vet jag ju hur bra jag kommer att må efter att ha varit på ett yoga-pass... så idag så stuntar jag i att känslan säger nej... för idag så har jag valt att lyssna på förståndet... som inte tvekar en enda sekund med att säga... ja!
.
Jag måste få erkänna att jag känner ett visst ansvar när det gäller yogan på stranden.
.
Sen ska jag inte sticka under stol med att jag känner lite ansvar för att uppdatera mitt yogeri... trots allt så har jag ju tagit på mig att hålla i några yoga-pass i sommar... först på konventet i Halmstad nästa helg och lite senare i sommar när vi har "VågaVa go beach"... och då är det inte utan att det känns som ett måste att uppdatera mig en liten smula... för sanningen om mitt eget yogeri är att jag detta året endast har praktiserat yoga en enda gång... jag har haft fullt upp med att bekämpa en envis parasit som bodde i min kropp i fyra månader... och då var det inte läge för att träna någonting överhuvudtaget.

Kommentera inlägget här :