.
Min barndoms hjälte hette Zorro... jag var väldigt facinerad över hur han kom ridandes i sin mantel och ristade in sina Z lite här och var... och kanske är det här som min idoldyrkan har sin start... nu har jag inte haft så många idoler genom åren men de människor som jag gillat har nog fan lite av Zorro över sig... möjligtvis lite långsökt och kanske är jag helt fel på det just nu... och ville bara få skriva ett... Z... bara för att det är en så himla fräck bokstav... jag gillade den bokstaven så mycket att två av mina barn faktiskt har ett Z i sina namn... och det är helt klart en "Zorro-effekt".
.
Med "idolerna" så kanske det är helt andra saker som styr... när jag sitter här och tänker efter på vilka "hjältar" jag haft genom åren så kommer jag att tänka på tre stycken... tre är fotbollsspelare och en racerförare... som de flesta andra i min ålder så var naturligtvis Ronny Petterson en stor idol... han fanns uppsatt på en jättestor planch i sin racerbil på min vägg i mitt barndomsrum... min första fotbollshjälte var faktiskt en målvakt... Ronny Hellström... en klassisk svensk landslagsspelare... en sann hjälte fram tills en dag i Mexico då han släppte in en boll under sig i en VM-match för en massa år sedan... sen försvann jag väl in i dimman några år innan jag hittade en ny idol att dyrka... och vid denna tid hade jag bestämt mig för att satsa på en karriär som fotbollshulligan... laget på den tiden var IFK Göteborg och vi for land och rike runt att kolla på Torbjörn Nilsson när han dribblade sig förbi de flesta motståndarna på ett närmast magiskt sätt.
.
Dagens idol för mig är naturligtvis Zlatan... hjälten från Rosengård.
.
Efter min Torbjörn Nilsson period så försvann jag ännu en gång in i dimman där det inte finns några andra idoler och hjältar än den personen som för tillfället hade ett stort lager av droger... och de "hjältarna" var bara mina idoler så länge de hade droger... en inte alltför rolig sanning om mig själv som aktiv narkoman... fan vad glad jag är över att slippa vara slav under dessa jävla droger längre... för att ha drogen som idol är inget jag rekomenderar... det kan bara gå på ett sätt... åt helvete.
.
Men så lyckades jag då till slut kravla mig ut ur den destruktiva dimman... och precis i min barndoms dagar har jag nu en hjälte med ett namn som börjar på Z... Zlatan Ibrahimovic har fått cirkeln att sluta sig... jag känner mig hel.