... kvällen före.
.
Vid denna tiden igår så hade jag lite förväntningar... visserligen så var det "bara" en vänskapsmatch men jag såg ändå fram emot att se Zlatan... precis som jag brukar göra när han ska spela en match... det kan ju alltid hända något spektakulärt när han är med... och inte vill jag väl missa det oväntade.
.
I mitt missbruk så betedde jag mig på ett liknande sätt... när jag väl hade fixat mina droger (oavsett vilka de nu råkade vara för stunden) så såg jag fram emot att använde dem... det spelade ingen roll om det "bara" var alkohol eller en bit brass som skulle göra min kväll... känslan var att det alltid kunde hända någonting spektakulärt när jag väl fått i mig drogerna... och jag ville verkligen inte missa det oväntade.
.
Sekunderna då Zlatan går upp för att cykelsparka bollen mot mål från långt håll stod tiden still.
.
Nu dagen efter den magiska uppvisningen av Zlatan som överträffade mina vildaste fantasier med råge så sitter jag fortfarande och ryser av välbehag... för jag fick ju uppleva det oväntade... en nästan helt overklig upplevelse som jag är glad över att jag fick se med mina egna ögon... helt sinnesjukt.
.
Dagen efter jag petat i min mina droger så kunde jag vara glad över om jag kom ihåg någonting överhuvudtaget... och även om jag hade minnet i behåll så hände det aldrig något oväntat... inte en enda gång... allt var alltid precis som vanligt... helt sinnesjukt.