... är inget att vara rädd för.
.
Jag brukar ibland lite småkaxigt berätta att jag inte längre är rädd för att vara rädd... och det stämmer väl för det mesta... fast jag måste nog erkänna att jag glömmer bort det lite då och då... och går omkring och är lite rädd utan att tänka på det... bara som ett tillstånd så där i största allmänhet... och det är en ganska olustig känsla tycker jag... som en klump i magen.
.
Att gå omkring med en klump i magen är inget som jag vill leva med... verkligen inte.
.
När jag var en liten kille och bodde nere i Skåne så var jag mobbad i rätt många år... och då gick jag omkring och var rädd dygnet runt... jag hade en konstant klump i magen och vågade nog aldrig helt slappna av... hade det varit nu så hade jag nog fått ett dussin diagnoser bara på den grejen... man är ju rätt snabb på att sätta diagnoser på folk nu för tiden... och det är nog inte bara av godo om ni frågar mig... många av dessa diagnoser kanske har en naturlig förklaring om man hade tagit sig tid att kolla upp det.
.
Idag så är jag lite mer kompis med min rädsla och har hittat ett ypperligt verktyg när det gäller att handskas med den... ett enkelt knep som jag tror de flesta hade kunna använda sig av... jag pratar helt enkelt om min rädsla... accepterar den och väldigt ofta... typ nästan alltid... så bleknar den bort ganska omedelbart... annars så kan jag ju alltid använda mig av en rädsla för att växa som människa... jag kan t.ex. vara livrädd för att dansa nykter... men om jag dansar ändå så går det över... och jag känner mig omedelbart som en vinnare... här kan vi verkligen snacka om "kung i baren"... på riktigt.