... skrämmer mig.
.
Jag kunde inte låta bli att studera människorna som steg på lite extra noga... och det kändes väldigt konstigt på ett lite otäckt sätt... nästan lite kusligt... som en taskig skräckfilm på något underligt sätt... hur mycket hat och hur många hemska tankar och känslor har inte den byn gett mig... när jag bodde där så gick jag mest omkring och var rädd hela tiden... den där jävla otäcka klumpen i magen... fy fan.
.
När jag passerade bussen till Ekeby så var det nästan som att göra en resa tillbaka in tiden för mig.
.
Jag förstår att det inte är något fel på Ekeby... jag förstår att det "bara" var några väldigt gamla känslor i mig som kom på besök... från den tiden så man fortfarande kunde köpa två-öres godis på Guns konditori... när man kunde tanka en liter bensin till en moppe för under en krona... med andra ord... känslor från en helt annan tid... ändå så finns de fortfarande kvar... mobbing går inte över... mobbing är något man får leva med i resten av sitt liv...
.
... och jag kan inte låta bli att undra... om det är det likadant för de som mobbar.
<3