... jag är uppkopplad på tåget.
.
Visserligen så står vi fortfarande still på Halmstads centralstation men ändå... för första gången denna vecka så funkar det att koppla upp mig via min mobil på tåget... kanske kan jag ha en sådan tur att det funkar att blogga på min resa ner till Helsingborg... en tvättäkta tågblogg... just att åka tåg betyder ju lite extra för mig.
.
När jag var väldigt liten så brukade min mamma sätta mig på tåget i Helsingborg (eller Hälsingborg som det hette på den tiden) när jag skulle åka till min pappa i Falkenberg... och som en liten pojke var det ett äventyr ska ni veta... dels att hälsa på hos pappa... men också själva tågresan... här var jag trygg... för en liten pojke blev väldigt väl omhändertagen av de vuxna människorna på ett tåg... vuxna människor som hade all tid i världen att ge en lten pojke uppmärksamhet... och trygghet... kanske berodde det på att människor på ett tåg är ganska trygga... jag tror att det kan bero på att de flesta av mina medresenärer för en gång skull verkligen vet vart de är på väg... det ligger ju lite i själva resandets natur så att säga... och då är det ju ganska enkelt att vara närvarande här och nu... och således kunna ge en liten pojke som mig massor av bekräftelse.
.
Att åka tåg är lite speciellt för mig... jag älskar att glida fram genom landskapet och uppleva livet från ett tåg.
.
Fortfarande så blir jag lugn när jag kommer in och sätter mig på ett tåg... vissa ränder sitter djupt... och det finns nog inget ställe där det är så lätt för mig att meditera som på ett tåg... att sitta här och blogga just nu är fan helt ljuvligt... här och nu... är allt som finns... det blir väldigt tydligt på ett tåg.