... är helt sinnesjukt.
.
Jag skrev ett litet inlägg om missbruk igår... och när det gäller missbruksvård så finns det en hel del åsikter om vad som är rätt och vad som är fel... konstigt nog handlar det nästan oftast om att hitta "fel"... och jag blir bara trött... har vi verkligen inte lärt oss någonting av vår egen historia... vet vi inte att det som är "rätt" idag ofta är "fel" i morgon... och tvärtom.
.
Vem är det vi försöker lura med alla våra åsikter om rätt eller fel... när det gäller missbruk så tycker jag att ALLA sätt som funkar är bra... att jag personligen har hittat en variant som passar mig är ju helt fantastiskt... och det är väl inte så konstigt om jag tycker att den funkar... jag har ju trots allt faktiskt lyckats med konstycket att hålla mig drogfri i 14 år 3 månader och 29 dagar... och det kan väl inte vara fel... jag har inte ens några drogsug längre... och för mig personligen så känns det faktiskt jävligt rätt... allra helst eftersom jag ju också var ett "hopplöst fall".
.
Jag säger inte att mitt sätt är "rätt" sätt... jag säger bara att mitt sätt är mitt sätt... och att det funkat för mig.
.
Ibland så kan jag undra lite över vad som ligger bakom alla dessa åsikter när det gäller missbruksvården... visst så kan även jag ha massvis med åsikter om vad som jag tycker är rätt eller fel... åsikter som jag oftast rättfärdigar med mina egna erfarenheter... jag är ju trots allt drogfri... för mig var det viktigt att göra mitt problem med droger så enkelt som möjligt... och jag är himla tacksam över att jag redan dag ett hittade en sanning som passade mig... en sanning som var så enkel att den inte gick att krångla till... för jag är en komplicerad människa som har en förmåga att krångla till de mest självklara saker.
.
Min sanning... när det gäller mitt eget missbruk... och som funkar alldeles utmärkt för mig är... nolltolerans... jag kom nämligen till insikt om en ganska central sak när det gällde mitt eget missbruk... nämligen att när jag drack sprit så blev jag full och när jag petade i mig knark så blev jag påtänd... och med den insikten var det ju ganska enkelt att bli drogfri... det var ju bara att strunta i att peta i mig några droger (i vilken form som helst)... och simsalabim... så var jag helt plötsligt drogfri... svårare än så är det ju faktiskt inte att bli drogfri... eller hur?
.
Svårigheterna för mig var att börja leva på livets villkor... utan att fly från mig själv... men jag lärde mig ganska snabbt att ett drogsug var inget som jag behövde bli påtänd av (det var verkligen en befrielse ska ni veta)... och att livet består av både glädje och sorg... visst kan det kännas jävligt jobbigt ibland... men så ser ju livet ut... jag har valt att leva mitt liv fullt ut... och det innebär att jag får ta det goda med det onda... och tro mig när jag säger att det är helt fantastiskt att leva helt drogfri... jag är verkligen fri på riktigt.
Fiint!