Gud...

... och jag.
.
För många år sedan så hörde jag för första gången att man hade ett val... det var en snubbe som satte ord på det genom att säga åt mig att det egentligen inte fanns några problem... bara förtäckta lösningar... och att man kunde leva efter de premisserna... och banne mig om inte jag tycker att det funkar över förväntan... för min erfarenhet är att när en dörr stängs så öppnas det en ny... visserligen kan det ju ta ett litet tag innan jag fattar och ser det... men till slut så trillar poletterna ner... det blev bra till slut... det var någon mening med vad som hände... o.s.v... brukar berätta för mig själv att ALLT som har hänt mig i mitt liv har först mig till det som jag har just nu... och när jag kollar på livet ur det perspektivet så vet jag att allt är perfekt... kommer alltid att vara perfekt... och har alltid varit perfekt. 
.
Det är bara jag som inte riktigt fattar det mellan varven och eftersom jag ju så gärna vill ha kontroll på det mesta så skapar jag en hel del (de flesta) problem på helt egen hand... problem som inte ens finns.
.
Vissa saker ska jag inte lägga mig i... för även om jag vill leka Gud ibland så är jag inte Gud.
.
Det är ju det här med att släppa taget... att jag ska sluta leka Gud och tro att jag ska fixa allt själv... det blir ju så mycket enklare om jag "bara" tar hand om min grej och vågar släppa taget om allt det där som jag ändå inte fixar att ha koll på... för är det en sak jag har lärt mig genom åren så är de att det inte är jag som är Gud.
 

Kommentarer :

#1: maritha

Hej Peter. så sant så sant. det svåra är att välja rätt och släppa taget (helt :)) även här bottnar det ju i rädsla över vad som händer om man släpper kontrollen. Hjärnan är ett fenomenalt verktyg som gärna vill styra och ställa med en. Varma kramar

Svar: Hjärnan ställer gärna till det ibland...
kram
peter

skriven

Kommentera inlägget här :