... är en andlig princip.
.
Jag anser mig själv inte vara någon hypokondriker... men det kanske är upp till min omgivning att avgöra... för om jag nu inbillar mig att jag är sjuk eller har ont någonstans så är det ju inget jag hittar på... däremot kom jag på mig själv alldeles nyss med att ställa en diagnos... och nu är jag ute på djupt vatten ska ni veta för mina medicinska kunskaper är verkligen inget att skryta med... allra helst inte när min diagnos av mig själv pendlade mellan nackspärr och hjärnblödning... och när jag satt och tryckte på min nacke så började hjärnblödning låta logiskt... tror att jag ska lämna det där med diagnoser till någon som kan det bättre än mig... vad jag kan göra är väl att acceptera läget och åka till en doktor om det inte blir bättre... för helt ärligt... det är inte så farligt.
.
Smärta är en andlig princip... men då snackar vi väl inte om att ha "ont i foten".
.
När smärta blir till en andlig princip är kanske den gången då vi inte står ut längre och ser till att be om hjälp så att det kan ske en förändring... typ som den där gången då jag tyckte att det var färdigdrogat... när jag helt enkelt inte pallade supa och knarka längre... då bad jag om hjälp... och sedan den dagen har jag faktiskt inte behövt droga mig något mer... när det gäller min onda nacke så är jag inte riktigt där än då jag anser mig behöva be om hjälp... det är mest bara irriterande... det gör väl helt enkelt inte tillräckligt ont än.
Du är underbar Peter
skriven