... allvar.
.
Jag är en sann mästare på att slingra mig... är det något som känns obekvämt för mig så slänger jag bara på mig en mask... blixtsnabbt... jag hinner inte ens reagera själv... jag bara är en i en annan roll innan jag hinner säga bu... och de flesta av mina roller handlar nog tyvärr om att slippa ta mig själv på för stort allvar... och detta har jag nog sett som en tillgång den största delen av mitt liv... under parollen att min humor har givit mig möjligheten att bearbeta de jobbiga bitarna av mitt liv... och visst... lite ligger det väl i det... men helt ärligt... är det något som jag behöver vara ledsen för och kanske t.o.m. gråta en skvätt över så känns det kanske inte helt rätt att skratta åt det... det är inte att ta sig själv på allvar... det börjar jag fatta nu.
.
Snart dax att ta den här snygga killen på allvar kan jag tycka... det är han minsann värd.
.
Nu är det ju inte så att jag ska ligga hemma i min kammare och grubbla mig igenom resten av mitt liv... nej för fan... livet ser ju inte annorlunda ut idag mot vad det gjorde igår... men kanske ska jag göra mitt bästa för att åtminstonde befinna mig i den känslan som jag känner och inte fortsätta med att slingra mig från mig själv... för vem tror jag att jag lurar egentligen?