Självcentrerad...

... rädsla.
.
Man kan ju fråga sig om varför jag skriver så öppet om mina känslor på min blogg... och undra över om det inte är en liten aning gränslöst... jag är ju trots allt uppfostrad i en tid då pojkar inte grät och det var viktigt att vara manlig och stark... vilket det naturligtvis fortfarande är för många... kolla bara på hur många som går på gym och fixar sig en kropp som ser stor och stark ut... för det handlar ju inte så mycket om att bli stark egentligen... det handlar ju om att vara snygg och attraktiv... och det är inget fel i det... jag vill bara dra paraller till att vi fortfarande lever i en tid då det är manligt att vara stor och stark... och att det tyvärr ofta innebär att vi män lägger locket på våra känslor... rädda för att visa vår sårbarhet.
.
Verkligheten ser väl inte alltid ut som jag vill att den ska se ut... självcentrerad rädsla är inget att ha.
.
Det finns dagar då jag vill dra täcket över huvudet och dö... och bara känner att allt är hopplöst... det händer inte ofta men det händer... jag vill inte känna de känslor som jag känner just nu... jag vill inte vara ledsen och olycklig... och jag vill inte vara fångad i besatthetens triangel... fylld av harm från det förflutna... Ilska i nuet... och rädsla för framtiden... jag vill bli fri min besatthet och leva i en verklighet där jag accepterar det som varit... känner kärleken i nuet... och har tillit till framtiden... därför skriver jag om mina känslor på min blogg.
.
Och nej jag känner inte att jag viker ut mig och blir mesigt sårbar... tvärtom... mina tårar som jag gråter är jag stolt över... för jag behöver gråta... det är helt okej att vara ledsen och förtvivlad och det finns en anledning till att jag känner som jag gör... det är inte fel att känna som jag gör... och en annan sak som jag lagt märke till när jag vågat visa min sårbarhet och hur förtvivlat ledsen jag är... det är att jag inte är ensam... och det är skönt att bli förstådd... även när det gör så himla ont som det gör just nu... jag har den senaste tiden lärt mig att jag är älskad för den jag är... vara sig om jag är ledsen eler glad... skönt... så visst är det värt att vara öppen och ärlig om sina känslor... i alla fall om man som jag vill bli fri från sin självcentrerade besatta rädsla... för jag orkar fan inte gå omkring och vara rädd längre... det tar för mycket energi. 

Kommentarer :

#1: Blixt

Det är stort att vara liten utanpå sjöng nån,kan ha varit Totta Näslund. Jag tror att det är det största,och att det är så man får rädslorna att vika...Snöängel-kram på dig!

Svar: Tack min vän... dina ord tar jag med mig idag.
kram
peter

skriven

Kommentera inlägget här :