... till andra är lätt.
.
Jag har inga som helst problem med att ge goda råd till människor i min omgivning... tyvärr är det inte alltid som jag är lika bra på att tillämpa dessa råd på mig själv... ta bara det där med att ringa sin sponsor... en klassiker... 100 gånger av 100 så är det någonting som vi mår skitbra av att göra... lik förbannat så verkar hur många som helst (precis som jag själv) ha en förmåga att skjuta upp det på framtiden... anledningarna kan nog vara precis vilka som helst... vi (läs jag) är ju ofta väldigt bra på att hitta på anledningar som innebär att man kan göra saker och ting... sen... imorgon... eller så ska jag bara fixa en grej först... jag blir fan mörkrädd för hur ofta jag tillämpar dessa principer... även om jag i ärlighetens namn har bättrat mig betydligt den senaste tiden.
.
Vill jag ha tag på min sponsor så ska jag nog inte leta på stranden... bättre att ringa honom... nu.
.
Igår så gav jag då ännu en gång det alltid lika goda rådet att en av mina vänner skulle ringa sin sponsor... men blev också precis som vanligt smärtsamt påmind om min ofullkommlighet när en annan av mina vänner frågade mig när jag själv pratade med min sponsor senast... och det tog faktiskt några timmar innan jag lyfte luren och slog en signal till honom... det var visserligen ingen som svarade denna gång... men det kändes ändå himla bra bara att ha ringt honom... inte så konstigt... för varje gång jag gör någonting för mitt eget tillfrisknande (och att ringa sin sponsor hör definitivt dit) så får jag ett resultat... ett lite bättre mående.