... till tillvaron lite då och då.
.
När jag står framför en publik och ska föreläsa så är jag rädd... vissertligen inte riktigt lika rädd som när jag står framför mina vänner i NA och ska tala på ett konvent... det finns ju lite olika grader i "helvetet"... och jag måste få lov att erkänna att jag älskar denna rädsla... och "kickar" på den... och vi pratade om detta igår... jag och min terapeut... men... inte riktigt ur detta perspektivet utan från ett helt annat håll... hur jag ställer mig utanför gemenskapen genom att ställa mig i centrum... att jag kanske borde öva lite på att bara sitta still och observera min omgivning lite då och då... och jag kan inte låta bli att undra lite över om jag egentligen inte är lite rädd och nervös över hur det känns att ta ett kliv tillbaka... och in i... gemenskapen.
.
Kanske krånglar jag till det lite väl mycket mellan mina öron ibland... lev och låt leva.
.
Jag får rätt mycket att fundera över efter att ha varit hos min terapeut... och det är väl bra... men jag ska nog se till att inte krångla till min egen tillvaro för mycket... det finns en tid för att stå framför publig och kicka på det... och det finns en tid för att ta ett kliv tillbaka och bli en observatör... och det finns nog massor av tid till eftertanke också... men just nu... är det hög tid för mig att... ja varför inte... måla en tavla... Glad Påsk.