Oro...

... och ångest.
.
Jag kan vakna på morgonen med en gnagande oro i min kropp... jag skulle nästan vilja kalla det för ångest... jag kan bli lite ledsen när jag inser att detta sätt att vakna har varit mitt naturliga tillstånd i alltför många år... och det är definitivt någonting som jag tänker göra något åt... för det är jag övertygad om att jag kan göra... stegarbete... terapeften... och en villighet till förändring kommer att göra susen... för detta sätt att vakna har spelat ut sin roll för mig... jag är inte längre killen som behöver kasta mig upp ur sängen... borsta tänderna... tända en cigg och sätta mig i bilen och köra igång min dag i full fart utan att låta mig själv vakna... nu för tiden så går jag upp lite tidigare... tänder några stearinljus... käkar en nyttig frukost... skriver i mitt stegarbete... bloggar... och vaknar i lugn och ro... och gör min del för att mirakel ska kunna inträffa.
.
Att ta det lugnt är någon
.
Och mirakel inträffar... sedan jag börjat käka frukost på morgonen så har min ämnesomsättning gjort att jag käkar mer samtidigt som jag går ner i vikt... gubbmagen är snart ett minne blott... att ge mig lite lugn och ro innebär också att min oro och ångest som jag alltid startade mina dagar med håller på att försvinna... att inte behöva stressa på morgonen har blivit en viktig ritual för mig... vissa dagar lyckas jag t.o.m. tänka på att... andas.
.
Och just det där med att andas är någonting som jag ska praktisera idag... för när jag stannar upp och blir medveten om min andning när jag åker bräda så slappnar jag av... och när jag slappnar av så går det mycket bättre att åka... för nyckeln i min åkning är att slappna av... och när jag tänker efter så är det ju precis samma nyckel som funkar i mitt övriga liv...
.
... det är fan andligt att andas.

Kommentarer :

#1: Helena

Tavk Peter! Jag blir pånind om i morse när oron nästan tog överhand. - jag var tvungen att påminna mig själv om att andas när jag var på väg till träningen efter att ha följt min dotter en bit på väg till skolan. Hon tog det så lugnt fast att jag tyckte det var bråttom. Jag lär mig mycket av min "lill-stora dotter. Gott att läsa din blogg, det har blivit en vana nu.
Ha det fortsatt bra på semestern.
Kram

Svar: Att andas är ett fantastiskt verktyg... och barnen är fantastiska lärare.
kram
peter

skriven

Kommentera inlägget här :