... i skidbacken.
.
Idag så snöar det när jag tittar ut genom fönstret... blev nästan lite förvånad över att inte mötas av den klarblå himmel som vi haft hela veckan... men det är naturligtvis ingenting som hindrar mig från att stå i liften upp på berget klockan 09.00... först ut i backarna och sist hem har varit mitt motto denna veckan... och det förstnämnda har jag lyckats uppfylla... sist hem... nja... jag blir ganska trött efter en heldag på brädan... fast... sist hem till vår stuga brukar jag vara... och mitt slit har lönat sig... jag ville lära mig att åka åt "fel" håll på min bräda detta år... och det har jag lyckats med att lära mig... till min stora glädje... och stolthet.
.
Det är inte utan en viss stolthet jag inser att jag utvecklas på min bräda.
.
Precis som i det övriga livet så är jag glad över att kunna fortsätta att utvecklas när jag åker bräda... att jag inser mina begränsningar och inte hoppar ut och gör baklängesvolter som min brädpolare här i Trysil ser jag också som en utveckling... jag nöjer mig med att lägga mig på en nivå som passar min personlighet... och den vill jag ska harmonera med den människa som jag önskar bli i mitt övriga liv... en lite tryggare... mindre rädd... lugnare och behagligare kille som jag tror mig vara under alla mina masker... men precis som med brädan så får jag jobba lite för att få det resultat jag önskar... och jag vet vad jag vill... jag vill bara vara mig själv... fullt ut.
.
Men visst... idag så blir det väl till att hoppa lite på några hopp... för vill jag utvecklas så bör jag nog trots allt våga ta lite risker också... både på brädan och livet i övrigt.
❤❤❤