... och gränssättning.
.
Det gäller att välja sina strider brukar jag intala mig själv... men jag kanske ska ta och ifrågasätta mina motiv när jag undviker att gå in i vissa strider... är det relevant eftersom det inte handlar om mig... eller... anpassar jag mig omedvetet för att jag är rädd för en konflikt... att jag helt enkelt är rädd för... ilskan i sig... att jag fortfarande efter så himla många år förknippar ilska med våld och våldsamma reaktioner... och anpassar mig för att slippa ifrån konflikter... för så har det ju sett ut... i min barndom så anpassade jag mig ständigt för att inte mina "kompisar" skulle bli irriterade, rastlösa och uttråkade... och börja mobba mig istället för att ta hand om sina egna känslor... och vi ska ju inte tala om hur det såg ut i mitt missbruk... då var ju ilska och konflikt samma sak som fysiskt våld och slagsmål.
.
Kärlek kan vara att sätta gränser... och konflikter kan vara kärleksfulla.
.
Min terapeut tjatar på mig om det här med ilska... att det är himla sunt att vara arg och att det är viktigt att kunna ge uttryck för sin ilska... konflikter kan vara kärleksfulla... och jag behöver träna mig på att sätta gränser utan att överreagera... för jag är det första att erkänna att ilska fortfarande kan göra mig rädd... och att det är dax för mig att ändra på den saken... och att lära mig använda min egen ilska på ett sunt och förnuftigt sätt... kanske genom att visa min omgivning var mina gränser går... kärleksfullt.