... och rädsla.
.
Det var mycket snack om ilska igår... först så valde vi det som tema i gruppen som vi kör i Ljungby varje torsdag dit alla som vill är välkommna... klockan 10.30 på VågaVa i Ljungby... och det var minst sagt ett intressant ämne som berörde de flesta... efter en runda då vi inte hade så mycket ilska i oss så kom den (ilskan) fram ju mer vi pratade om det... det är ju helt okej att vara arg på än det ena och än det andra... och väldigt mycket av vår ilska är relevant... men många känner nog som jag... rädsla inför sin egen ilska.
.
Rädslan jag kände när jag surfade på Bali var påtaglig och relevant... en nära dödenupplevelse.
.
Det finns en herrans massa rädslor som är relevanta... som när jag surfade på Bali... jag slungades runt i vågen och visste varken vad som var upp eller ner... och den rädslan var som jag ser det en väldigt sund rädsla... att däremot gå omkring och vara rädd för min egen ilska är vansinnigt... och när jag träffade min terapeut igår så snackade vi mycket om det... hur jag skulle bära mig åt för att överhuvudtaget bli medveten om min ilska... för jag trycker ju bort den... ersätter min ilska med... rädsla och ångest för att bli övergiven... om och om igen... och så vill jag ju inte ha det... allre helst inte eftersom jag ju lärt mig att min ilska egentligen är hur sund som helst... att det är helt okej att reagera med ilska när jag känner mig illa behandlad... begränsad i mitt handlingsutrymme... eller hindrad att ni mina mål... punkt slut... BASTA!