... så är det nog bättre att vara tyst.
.
Jag har väl alltid varit en kille som pratat mer än vad som jag behövt... en inte alltid så god egenskap... som för det mesta berott på att jag blivit lite nervös av tystnaden... har ju skitsvårt för att låta bli att öppna käften om det blir för tyst för länge... visserligen så måste jag säga att jag blivit betydligt bättre på det de sista åren... eller kanske vi ska säga det sista året... och även om jag har långt kvar till att känna mig helt bekväm i tystnaden så tycker jag att jag känner mig allt tryggare och tryggare i rollen som "observatör" utan krav på att "underhålla".
.
Det krävs en hel del träning för mig när det gäller det där med att "bara" sitta still och vara tyst.
.
Jag gillar när jag kan ta ett kliv tillbaka och "bara" tittar på... visst kan det vara himla svårt men oj så skönt det kan kännas att slippa vara i centrum... och jag behöver påminna mig själv om att ta ett kliv tillbaka... att jorden inte snurrar runt mig... att det finns hur mycket som helst att uppleva om jag bara saktar ner,,, tittar på och betraktar... som bonus så lär jag mig oftast något nytt om livet som kan vara bra att ha när man som jag vill leva livet på livets villkor.