... har jag väldigt sällan.
.
Det är ju egentligen helt overkligt när jag tänker efter... jag är ju trots allt en narkoman och då är ju drogsug den naturligaste sak i världen... men jag har i stort sett varit befriad från dessa sug i ganska många år nu... och kanske var det därför som jag blev lite förvånad när jag satt på min trappa igår... rökte mig en morgoncigg och kom på mig själv om att fantisera om hur det skulle kännas att röka en joint... kunde riktigt känna hur det kändes... och det tog ett litet tag innan jag fattade att jag hade fått ett drogsug genom att fantisera och romantisera om hur jag drog in röken i mina lungor och kände effekten av haschet.
.
Nej jag vill inte fly in i dimman igen... hasch är för mig en tung drog som sabbar mitt liv totalt.
.
Som tur är så är jag inte rädd för ett drogsug... ett drogsug gör mig inte påtänd... det är själva handlingen som ställer till det för mig i mitt liv... och jag har inga som helst planer på att gå in i dimman igen... slö, slapp och likgiltig är inget som jag vill ha... och det räckte med att tänka tanken helt ut för mig... om hur jag blir när jag röker på... och jag fattar knappt hur jag kunde bli så knas på denna drog... men jag kommer ihåg hur fast jag var... hur jag fick för mig att bli drogfri men ändå inte kunde lägga av med rökat... alla dessa försvar jag hade för att få röka på bara en gång till... varje dag... alltid.
.
Det tog några år innan detta sug försvann... och under denna tiden så förstod jag verkligen vilken tung drog hasch är för mig... och jag är oerhört tacksam för att jag inte faller tillbaka för ett drogsug... hur jag lärt mig att acceptera mina sug och sluppit agera ut på dem... denna gång satt det i i en minut... sen var det borta... lika snabbt som det kom... och jag kunde fortsätta att känna en djup tacksamhet av att slippa vara slav under en drog... drogsuget ersattes av en känsla av frihet... skönt... jag gillar att känna mig fri.