... är spännande.
.
Jag går ju på terapi och det är sannerligen en spännande resa vill jag lova... och jag måste faktiskt få lov att säga att jag får allt större förståelse för mig själv och mina beteende ju längre tiden går... visst skulle jag väl vilja att det gick lite fortare att tillfriskna från mina tillkortakommande mellan varven... men. men... tid tar tid och jag är inte längre så intresserad av snabba lösningar... jag vill ha en permanent förändring... och då finns det inga genvägar... och även om det inte alltid så behagligt att med proffisionell hjälp bearbeta mina trauma... så jag känner ett stort hopp om att kunna befria mig själv från mina inre demoner och slippa vara så påverkad av mitt förflutna... samtidigt som det naturligtvis känns bra att förstå att jag inte är så speciell... bara väldigt mänsklig.
.
Terapi är lite som att få födas på nytt tycker jag... att få en möjlighet att få vara mitt sanna jag.
.
En sak som jag lärt mig under detta år jag gått i terapi är att tycka allt bättre om mig själv... jag är inget konstigt freak utan "bara" en väldigt mänsklig mäniska... en kille som är värd allt det fina han har runt omkring sig i sitt liv... och det känns väldigt bra att kunna skriva detta här och nu.