... vid köksbordet.
.
Politik är ett känsligt ämne... och rätt intressant... jag personligen vill gärna vara med och påverka min egen situation... men helt ärligt... jag blir mest bara trött efter ett tag... glömmer bort den enkla sanningen där jag alltid kan komma tillbaka till att mitt sätt inte alltid är rätt sätt utan bara mitt sätt... missförstå mig rätt... jag gillar olika åsikter av den enkla anledningen att det ger mig ett helt smörgåsbord av mångfald... men... jag fastnar tyvärr alltför ofta i mina egna åsikter och blir efter ett tag mest intresserad av att "vinna" diskussionen och istället för att låta mitt förstånd berikas med nya friska idéer... känslorna tar över och jag blir mest bara enkelspårig och låst vid mina egna åsikter.
.
Politik har en underlig förmåga att få mig att fasta i mina egna åsikter.
.
När jag får lite distans till en diskussion så brukar däremot poletterna trilla ner... tid tar tid och jag behöver låta mina känslor svalna innan jag har förmågan att förstå samanhang... då kan jag se tillbaka på samtalet och många gånger blir resultatet att jag själv har ändrat min egen åsikt totalt... den som kändes så benfast bara för en liten stund sedan... och paradoxalt nog är det då jag förstår hur viktigt det egentligen var att diskutera ditten och datten... jag växer som människa när jag öppnar mitt sinne för lite nya idéer.