Tid...

... tar tid.
.
Att leva ett drogfritt liv är fantastiskt... ALLT... precis ALLT blir till slut bättre om jag bara låter bli att peta i min den där första drogen... lik förbannat finns det massor av människor som tar återfall efter lång tid... kanske har man trillat in i ett tillstånd över att ta sin drogfrihet för givet... kanske t.o.m. slutar att gå på möten... och påminner jag mig inte om att jag är en beroende så tappar jag ju tacksamheten över vad drogfriheten har givit mig... det blir "normalt" att kunna behålla ett jobb... planera och faktiskt kunna åka på semester... och en hel del andra saker som verkade helt omöjliga att genomföra på den tiden då man var en aktiv narkoman... när jag går på ett möte och kanske träffar en nykomling så förstår jag hur fantastiskt mitt liv blivit... jag behöver påminna mig om hur det var när jag blev drogfri... då drogfriheten verkligen inte kunde tas för givet... då många dagar var en kamp för att för att inte falla tillbaka till den skenbara tryggheten som drogerna kunde ge mig en kort stund... lägga en dag i taget bakom mig... låta dagarna bli till veckor, månader och år... ha tålamod och tro på att allt till slut skulle bli bra... vilket det naturligtvis blev... bättre än vad jag faktiskt vågat drömma om... och idag ber jag om att aldrig glömma bort att det är min drogfrihet som gett mig det som jag har idag... ett liv värt att leva.
.
Idag så känner jag tacksamhet över att fått gåvan att leva ett drogfritt liv... ett liv värt att leva.
 

Kommentera inlägget här :