... är ett stort ord.
.
Om det är någonting jag lärt mig i mitt tillfrisknande så är det vikten av att kunna be om hjälp... att jag lite då och då fortfarande har svårt för att ta det lilla/stora ordet i min mun kan bero på flera olika saker... men... allt som oftast beror det helt enkelt på min egenvilja... kan själv... vill inte visa mig sårbar... känner mig dum... rädd för att bli dömd och allt det där.
.
När jag tar mod till mig och ber om hjälp märker jag i stort sett varje gång att mina rädslor är helt obefogade och att det enda som händer är allt som oftast att jag får lite bättre kontakt med mitt förstånd... plus att jag genom att bjuda in någon i mitt liv och ge ett förtroende enbart stärker mina band till min omgivning... fattar att jag inte är "konstig" på något sätt utan enbart mänsklig... och när jag då får lite distans till mig själv och mina egna tankar så påminner jag mig om att när någon ber mig om hjälp så blir jag oftast bara glad och stolt över förtroendet.
.
Ensam är INTE stark... tillsammans kan vi nå mycket längre.