... och dålig förlorare.
.
Vi spelar mulle... och för att uttrycka mig enkelt... det går inte så bra för mig... vad det beror på kan vi lämna osagt men jag skulle väl kanske ändå vilja skylla lite på ett visst mått av otur med mina kort... det som är lite mer intressant är att jag är en dålig förlorare... inget som jag är stolt över och helst av allt inte vill prata om... det är inte så att jag börjar gråta eller slår på saker omkring mig men et väcker ändå en lite obekväm känsla inom mig... min första reaktion efter en förlust är att jag vill spela ett parti igen... omedelbart... för att på det enkla sättet ha en chans att byta ut förlustkänslan mot en känsla av att ha vunnit i stället... om det då börjar dåligt så föder det känslan av uppgivenhet och jag blir bara ännu mer arg.
.
Mulle är ett minst sagt intressant spel ur många synvinklar... inte minst känslomässigt.
.
Jag är en tävlingsmänniska och kan tävla i det mesta... ibland så går det så långt att jag tävlar mot mina medmänniskor utan att de har en aning om det... först fram till nästa gathörn eller vad fan som helst... och jag vill nog tro att det kan vara en bra egenskap hur konstigt det än kan låta... jag har aldrig fattat det där med att deltaga ska vara viktigare än att vinna... tävlar man så är det väl för att vinna annars så är det väl ingen mening med det enligt mig... och den drivkraften kan ju vara väldigt bra att ha om man vill nå ett resultat... vad det än gäller... bygga företag eller vinna i mulle... samma drivkraft... och helt ärligt så är det mycket roligare att spela mot någon annan som vill vinna... nä nu har jag inte tid att skriva mer... ska spela en mulle till... och naturligtvis så tar jag redan ut vinsten i förskott... såklart.