... I bergen.
.
I går kväll kom vi fram till Pokhara och kontrasten mot Katmandu var slående... Mycket lugnare och det kändes faktiskt lite grann som att åka på semester... Bussresan i en liten minibuss hit var ett äventyr i sig... Mycket handlade om som jag förstår det om att chauffören jagade bensin på den svarta marknaden till ett pris som passade honom... Bensin är bara en av produkterna som köps dyrt i Indien för att senare säljas vidare i Nepal till hutlösa överpriser till de fattiga Nepaleserna som gör att det har blivit en strålande affär för svartabörshajarna... De rikare blir allt rikare på katastrofen och de fattigare fattigare... Har ni hört det förut?
.
En örn cirkulerar över ett tempel i röken från kremerade människor.
.
Pokhara är inte alls lika drabbat av jordbävningen som Katmandu och det lilla jag sett av staden hittills är något helt än vad jag mötte i Katmandu... Det var trevligt att gå ner till sjön och njuta av tystnaden igår kväll när vi var ute och käkade en sen middag... Och jag ser fram emot dagens strapatser tillsammans med våra vänner från Nepal... Hotellet vi bor på ägs av en kille i vår gemenskap vilket bara det får mig att inse hur lyckligt lottad jag är som har denna möjlighet att få uppleva det "riktiga" Nepal lite grann från lokalbefolkningens perspektiv... Bara det att kunna bjuda med och umgås med våra vänner på denna resan som de aldrig hade haft råd med annars gör mig alldeles varm inombords... Här får jag verkligen lära mig hur vi i vår gemenskap kan ta hand om varandra på ett kärleksfullt sätt... Någonting som vi i vårt överflöd hemma kanske behöver tänka lite extra på då och då... Vad har vi att gnälla över egentligen... Mina lyxproblem hemma har verkligen fått ett helt annat perspektiv när jag är här... Vilket jag är tacksam för... Och jag hoppas verkligen att jag inte glömmer bort denna lärdomen när jag kommer hem.
.
Nu ska vi strax iväg på en vandring i bergen för att sova över på en bergstopp i natt... Och glädjen jag kan känna för att få uppleva den magiskt vackra naturen här på nära håll är obeskrivlig... Detta fattiga land är så rikt på upplevelser och när jag ser glädjen i mina vänners ögon för att få göra detta tillsammans med oss... En av dem har drömt om detta länge men aldrig haft möjligheten tidigare och det gör att jag kan känna att mina pengar kan göra skillnad för fler än mig själv... Vilket är stort för mig... Att få umgås på daglig basis med dem gör mitt liv ännu rikare... Sen får vi väl se hur jag mår ikväll efter att ha vandrat i massa timmar med en lätt packning på ryggen... Det lär vara ett ganska bra träningspass för mig... Hoppas mina ben kommer att hålla med mig om det... Men som vi brukar säga... Mer kommer att visa sig.